15

Förlossningsberättelse

27 januari 2013
Klockan 23.30
Jag och sambon konstaterade att det var slemproppen som gått minuterna tidigare, helt genomskinlig, cirka 3-4cm lång och 1 cm i diameter.
 
28 januari 2013
 Jag somnade vid halv 2 tiden ungefär och vaknade av sambons väckarklocka kl 05:45, gick ner på toa och kissade. Reste mig upp och ställde mig framför handfatet och skulle ta lite vatten och PLASK! ett par deciliter fostervatten rann ner för benen på mig.
Ringde till förlossningen och dom tyckte vi skulle komma in. Så åt frukost och for in. 07.00 var vi inne på en undersöknings sal, men mådde fortfarande jätte bra och inga märkvärdiga värkar så vi skickades hem.
Strax före 15:00 den 28:e januari kom första riktiga värken och sen ett par till, men ingen regelbundenhet.
 
Sov bra på natten och skulle tillbaka på förlossningen kl 7 morgonen därpå.
 
29 januari 2013
Väl inne på förlossningen möttes vi i dörren av en kvinna som frågade om jag var caroline och om det var jag som skulle sättas igång nu på morgonen.. WHAAAT?!! det var det ingen som hade informerat oss om!! kanske var tur för annars hade jag nog inte kunnat sova på natten och jag åkte in på förlossningen helt inställd på att bli hemskickad igen eftersom jag inte hade regelbundna värkar. Men vi vart kvar...
 
Dom undersökte mig där på morgonen och var öppen  3 cm, så det bestämdes att det skulle sättas värkstimulerande dropp på mig för att sätta igång förlossningen. Fick förlossningsrum 1 och 9:45 satte dom droppet i min hand. 10:15 hade jag regelbundna värkar
Dom hade ställt droppet liite för högt, så där på förmiddan fick jag sammankopplade värkar som varade nästan en halvtimma innan dom kom på att dom kanske skulle sänka styrkan på droppet.. Hade redan innan bestämt mig för att jag skulle använda mig av andning, lustgas och ifall jag inte klarade av det hela så var jag öppen för epidural. Jobbade på med andningen, men lustgasen vart min bästa vänn! Herregud vilken bra grejj, den var så pass bra att jag stundvis inte ens visste vart jag var och vad jag höll på med...
Hittade ingen bra ställning i förlossnings sängen utan låg och vred på mig hela tiden vilket gjorde att dom inte fick någon bra registrering på varken bebisens hjärtljud eller när mina värkar kom och gick. Detta gjorde att dom var tvungen att sätta en liten spiral i bebisens huvud för att kunna mäta hjärtljuden, den satt kvar där tills han kom ut.
 
Vad som egentligen hända mitt på dan har jag bara fått återberättat pga. att jag var så pass borta av lustgasen.. men nån gång när jag var öppen ca 9 cm satte dom ryggmärgsbedövningen,vilket jag inte har ett minsta minne av...men medans dom satte bedövningen så hade jag johan att hålla mig i framåt, en sköterska som satt på knä nedanför johan och höll i lustgasen, en sköterska som höll i mig åt sidan för att jag inte skulle tippa och en fjärde person satte epiduralen. Johan vart lite snurrig när han hade stått och tryckt mot mig i över en halvtimma å han var tvungen att ta en liten paus på golvet, men man kan ju bli svimfärdig om man står och spänner sig i samma läge länge.
Jobbade på med de vanliga värkarna till 16:07 och sen kom det värsta trycket jag varit med om.. krystvärkarna var igång och bebisen ville ut..6 minuter senare kom världen vackraste upp på mitt bröst.
Johan klippte navelsträngen och dom sydde någon ytlig liten bristning.
Amningen funkade på en gång och ca 1 timme efter förlossningen var jag upp och duschade medans johan och en sköterska vägde och mätte våran lilla kille som barnmorskorna gissade skulle väga mellan 3,2-3,5 kilo när dom såg honom.. men som vägde 4130 och var 53 cm lång. Våran stora lilla kille <3
Underbara älskade lilla Melwin!!
 
Fick lite fika och bara njöt av livet som nyblivna föräldrar på förlossningsrummet och fick sedan gå över till BB. Pågrund av att vattnet gått nästan 1,5 dygn innan melwin kom ut så fanns det risk för nedkylning och infektion på våran lilla kille så vi var tvungen att stanna minst 2 dygn för observation. Det var faktiskt riktigt skönt att ha kunniga människor runt omkring dygnet runt första dygnet samt att få vara bara vi... men andra dygnet kändes det mest som att vi var i ett fängelse och längtade såå efter att få åka hem. Alla prover såg jätte bra ut och  nästan exakt 2 dygn efter förrlossningen..31 januari kl 18:00 skrev dom ut oss :)
 
Kan inte ens beskriva all lycka och hur mycket kärlek jag känner för mina fina!!<3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0