Ett sms inatt fick mig att inse..
Imorgon är det 11 månader sen vi fick det hemska beskedet att du var borta..

Men Tror inte jag fattade förrens idag att du verkligen är borta.. Tänker att man ska möta dig efter vägen någon dag och du ska sitta där med pilotisarna på, med ciggen på sne i munn och med en kaffekopp i näven. 

Du kom till skolan, satt där i trappen upp till matsalen och allihopa i princip flockades runtomkring dig.. du var inte som alla andra, du hade upplevt massor och nästan hela din kropp hade tattueringar som symboliserade olika tidpunkter och andra viktiga saker i ditt liv.
Scania märket på bröstet, Lasse stefanz märket stort på ryggen, texten på dina fingrar, din halvklara stora tribal osv.
Kom ihåg hur charmig du var, jag var aldrig intresserad av dig på det viset.. men du fick alla andra kvinnor på fall, ung som gammal. En riktig casanova skulle man nog kunna kalla dig och du hade alltid massa historier att berätta. 
 
Alltid massa tok på gång.. det var liksom din grejj.

Alla dagarna då man stod utanför porten på skolan, hade kokat kaffe uppe i matsalen och stod och surrade innan första lektion började.. så hör man ett BRÖÖÖL och sekunderna senare så svängade Andreas in på parkeringen.. han var som sagt inte som alla andra.. körde inte någon gammal volvo eller någon golf utan hade roligare bilar, granada, ford capri och saab v4.. är fortfarande bilar jag sammankopplar med honom.

Självklart önskar jag och många många andra att han skulle vara kvar med oss, men att sörja honom.. det tror jag inte han skulle velat.

Istället så hedrar vi honom, genom att dricka ett par öl för honom, ta en kopp kaffe eller genom att lyssna på lasse Stefanz på full volym. Det tror åtominstånde jag att han mår bra av där han idag finns och antagligen så är han även den största glädjespridaren där också. Precis som han var här hos oss!




Idag skulle du fyllt 22år vännen. Grattis på dig!